"Jag har alltid varit folkskygg, och det har blivit värre med åren..."Liza Marklund har skrivit krönikor i svensk och utländsk press i 25 år. För första gången är många av dem samlade i en fullmatad volym som målar en bred och brokig bild av hennes liv, journalistik och författarskap under ett kvarts sekel."Redan som litet barn kunder jag börja gråta av att något var orättvist; en ytterligt skamsen och svidande gråt.Här beskrivs framgångens baksida, dess utsatthet och ensamhet, lyckan över barnen och vardagen, vikten av att våga vara naken - inte bara utan kläder. Här hittar vi hennes brinnande engagemang kring de allra mest utsatta: de sönderslagna kvinnorna, de våldtagna barnen, de terroristanklagade männen."Som krönikör har jag egentligen bara haft en princip: jag ska aldrig stryka medhårs. Den dagen jag skriver för att få dunkar i ryggen är det dags att lägga ner. Det har gjort mig osams med en rad grupper och personer genom åren..."Men här avslöjas också de pinsamma misstagen, de dråpliga missförstånden och texterna hon inte vågade publicera när det begav sig."Äntligen fick mina antagonister bevisat att jag är en fullkomlig jubelidiot. Stackars Expressen höll på att drunkna i hatmejl..."